Jag är ju så jävla easy going

Jenny Jägerfelds nya bok "Jag är så jävla easy going" har jag nu läst ut. Har tidigare läst "Här ligger jag och blöder" utav henne men vet nog egentligen inte vad jag tycker om hennes sätt att skriva. Är lite skeptisk till hennes skrivsätt men varje författare har sitt sätt vilket är väldigt skönt så att alla kan hitta en författare som passa en själv.

Joanna bor med sin mamma och pappa i en förort till Stockholm. Pengar har det extremt lite av så Joanna tvingas gå hungrig väldigt ofta. Hennes mamma är författare och skriver bok efter bok som hennes förlag sedan nekar, om och om igen. Pappan är inne i en depression och sitter bara i soffan, bryr sig inte ett dugg om omvärlden.

Joanna tvingas gå i samma kläder som hon alltid haft och tvingas tacka nej till allt roligt hennes kompisar gör. Hon lever ett liv med Adhd och i hennes hjärna pågår cirkusar, ljud och rörelse men när familjen inte har råd får hon vara utan. Så kommer Audrey in i bilden, tjejen som hon måste göra ett gott intryck på. Pengar bara måste hon få tag i,  fast det finns gränser, om vad som är okej och inte och hon går lite väl långt.

Själva storyn gillar jag väldigt mycket. Den är lite rolig, sorglig, helt enkelt lite små smakprov av allt möjligt. Blandningen är så rätt men själva språket är i mina ögon och tankar så fel. Tycker det är lite synd att jag tycker som jag gör, för egentligen är böckerna väldigt i bra.