I slutet av sommarlovet åkte jag och mina föräldrar till Italien, helt spontant, och tog därför med mig ett antal böcker. Alltid när jag är ute och reser tar jag med mig för många, denna gång var inget undantag. En av böckerna jag tagit med mig var "Idilia Dubbs dagbok" och blev helt fängslad på biblioteket när jag läste baksidan. Vi bodde i alla fall på fyra olika hotell i Italien och på det tredje så fanns det inget internet och jag höll på att bryta ihop över det (hej internetberoende...) men då fanns det inte så mycket att göra så jag började läsa den.Boken är faktiskt helt sann, det är helt enkelt Idilia Dubbs dagbok dock så har hennes kompis Genevieve Hill givit ut den vilket kan verka lite annorlunda vilket det dock inte är. Den handlar då, såklart, om Idilia Dubb som är 17 år. Året är 1851 och hon har följt med sin familj på en resa till Koblenz (Tyskland) från Skottland och försvinner helt plötsligt under resan. Som läsare får en läsa om en helt fantastisk kärlekshistoria som Idilia fick uppleva, dock helt absurd men väldigt fin.
Jag kan ofta känna att jag vill resa i historien och få uppleva den. Det känns som om jag skulle passa bättre in då samtidigt som jag gillar att leva i denna tid parallellt som jag vill leva i framtiden. Lite flummigt kanske men när jag läste så kände jag att jag vill uppleva det hon fick uppleva men det kommer aldrig hända. Något liknande, absolut, men att uppleva hur det var att ta sig fram 1850 och hur killarna/männens uppvaktande de personer de gillade kommer inte hända. Idag har vi liksom flyg och en helt annan kultur när det kommer till detjning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar